I lördags anlände dom, dom allra bästa. Vännerna från Sunne! Linnea & Robin, Emma & Erik, Johanna & Fredrik, Alexandra & Tobbe, Cathrin och självklart min Patrik! det var dax att ha en hej då kväll och så blev det, mycket god mat och underbart sällskap resulterade i en mycket lyckad kväll. Som vanligt när vi umgås :D

Söndagen bjöd dock på ledsamma ansikten då det var dax att säga hej då på riktigt, jag tror minsann att alla hade lite tårar i ögonen, vissa mer än andra och jag kan ju säga att jag tillhörde en av dem som grät mest. Jag kommer sakna er så sjukt mycket vänner ;) och till Robin och Linnea, ta han om mina pojke :D

Och till er alla, tack för en underbar kväll som jag verkligen kommer minnas, och snälla REMEMBER ME :D Vi ses om ett år igen   

Eftersom det sägs att en bild säger mer än tusen ord...så kommer här massor av bilder från kvällen :D     

Underbara vänner skapar underbara minnen :D Love you all <3

Jag fick även ett foto album av alla dessa underbara människor, som jag ska ha med mig till USA för att minnas och inte glömma. Inte för att det är någon risk att jag skulle glömma er men ändå :D

Juste, idag är det endast en vecka kvar i Sverige för min del, och jag börjar få lite panik inför packningen som jag förövrigt inte har börjat med. Idag har jag i alla fall börjat kolla runt lite på mitt rum och rensat lite så det är ju ett steg i rätt riktigt i alla fall :D

Har även kommit i kontakt med en tjej som heter Elin (http://aupairelin.blogg.se/) som också ska åka den 16e från Arlanda, så vi har bestämt oss för att ses innan och checka in tillsammans, känns kalas bra att i alla fall ha någon att umgås med på planet och så :)

Jag åter kommer snart igen med uppdatering, det händer ju ganska mycket nu så ;) KRAM!

//Bye A.                   

Tiden går fort, det känns som om den springer ifrån mig n de här dagarna! Vet inte vad jag har kvar att förbereda riktigt men på något vis känns det som att det är sjukt mycket. Känns liksom inte som att man hinner med allt.

Försöker träffa så mycket vänner som möjligt nu för att hinna med, haft två kvällar med Linnea nu i Sunne och idag ska jag träffa Emma också. Känns super bra!!

But please girls, promise that you will not forget me!!! ;) Jag kommer sakna er två så sjukt mycket :D

//Bye A.

Har nu befunnit mig i Danmark i 3 dagar och jag måste faktiskt erkænna att jag gillar detta land. Hahaha standarden ær ju i før sig inte alls som i Sverige men på något sætt så ær det vældigt mysigt hær.

Jag kænner mig æven ganska stolt nær jag skriver att det var jag som kørde øver Øresundsbron och inne i Køpenhamn till hotellet :) Igår var vi runt i Køpenhamn och kollade på Strøget och Nyhavn och dessutom tog vi en guided båttur i kanalerna hær i Køpenhamn. Mycket mysig dag faktiskt :) Støtte æven på Emil mitt på Strøget vilket var otroligt trevligt, eftersom jag inte sett honom sen studenten!!! Kram på dig Emil!

Idag bær det av mot Helsingør før att møta upp Patrik och dra på semester med honom, kommer bli mys :)

Idag ær det æven ungefær 3 1/2 vecka kvar tills jag flyger till NYC och jag børjar nu gå øver i det stadiet då jag børjar få lite separationsångest øver alla hær hemma, men jag ær samtidigt så TAGGAD :D

En bild på Nyhavn som ær lånad från Wikipedia, mina egna bilder kommer upp nær jag kommer hem igen ;D

//Bye A.

Detta kommer nu att bli det allra första blogginlägget som jag skriver på begäran, eller rättare sagt så skriver jag det för att så många har bett om det. Jag har fått extremt många mail och kommentarer angående min pojkvän Patrik och mitt år i USA. Många undrar hur vi har tänkt att göra och hur jag vågar åka ifrån honom, så nu när jag ändå har lite tid över så tänker jag skriva några rader om detta och skulle det senare vara några frågor ändå så fortsätt bara att maila och kommentera det är verkligen skit kul att läsa tycker jag, och jag är mer än glad om jag kan hjälpa fler att ta steget ut i världen även om man har pojk-/flickvän.

Jag vill allra först börja med att säga till er alla att allt det här med att jag ska åka till USA handlar absolut inte om att lämna Patrik. Det handlar helt om att jag vill följa mina drömmar och jag tror att det är extremt viktigt att man gör det även om man har någon här hemma som det känns som om man kommer dö utan. Och det är faktiskt just vad det gör, det känns som om jag kommer dö av sakad efter Patrik men innerst inne så vet jag ju att det inte går. Jag kommer sakna honom så att det gör ont och jag kommer med all säkerhet gråta slut på alla mina tårar men samtidigt så vet jag ju att resan till USA kommer vara bland det bästa i mitt liv. Ett år som kommer ge mig så mycket erfarenhet och äventyr som kommer göra att jag växer extremt mycket som person.

Att göra slut me Patrik innan jag åker finns absolut inte på kartan, det skulle jag aldrig göra. Det är ju som att ta ut det dåliga i förväg. Jag och Patrik har ju varit tillsammans i 4 år nu i september och det här gör att vi är väldigt säkra i vår relation, vi vet att vi älskar varandra och redan nu är vi inställda på att det kommer bli skit jobbigt när jag åker men eftersom att båda vill att vi ska funka så himla väl så kommer i också att klara det. Går man in med inställningen at det kommer bli så jobbigt att det tar slut så är det väl klart att det tar slut!! Men så dum tycker jag inte att man ska vara.

Precis när jag började få tankar på att åka som au pair till USA så var jag själv extremt osäker på om det skulle funka, men jag var då inne på en tjejs blogg som skrev om hur det var att vara i USA när hennes pojkvän fanns kvar i Sverige. Hon skrev mycket om saknaden men hon klarade sig, och jag vet att även jag kommer att göra det. Året i USA kommer att gå så himla fort att jag kommer vara tillbaka i Sverige innan jag minst anar det.

Någonting som också gör mig säker på att jag och Patrik kommer klara det här är faktiskt hans inställning. Han är med och pushar mig till att åka samtidigt som han förklarar hur jobbigt han kommer tycka att det är. Men precis som jag skrev tidigare så älskar han mig så mycket att han precis som jag är redo att kämpa som f.n Detta är någonting som är otroligt viktigt!! Hade han varit negativ till det här så skulle nog inte jag ha modet att åka, men sen tycker jag också att skulle han inte stötta mig i det här så skulle han verkligen inte vara en bra pojkvän och är et så så fattar jag inte varför man skulle vara tillsammans för. Så om din pojk-/flickvän är negtiv och inte stöttar dig i ditt beslut så kanske det är dax att tänka över om det verkligen är rätt person för dig!!!!

Jag får väldigt ofta höra att det kommer vara jobbigare för Patrik att vara kvar här när jag åker för att det är jag som lämnar honom och BLA, BLA, BLA!! Och sånt snack gör mig faktiskt nästan arg. För det första, som jag skrev förut, så handlar det inte om att lämna honom. Och för det andra så tror jag att det kommer vara lika jobbigt för båda två. Varför skulle det vara jobbigare för honom för? Jag är ju helt själv i ett helt främmande land och varför skulle det vara jobbigare för mig för? Det kommer ju att vara periodvis så klart, en dag kommer jag att må mer skit än honom för att jag saknar honom så mycket och tvärtom. Men vad spelar det egentligen för roll vem det är jobbigast för? Vi båda kommer sakna varandra och det handlar ju om att vi måste finnas där för varandra när det behövs, även om vi inte kommer kunna träffas. Men det handlar ju inte om att jag åker tillbaka till stenåldern där det inte finns telefon och internet, jag och Patrik kommer ju fortfarande kunna höras av även om det inte kommer ligga på samma nivå som det gör nu. Nu pratas vi ju vid nästan arje dag och så kommer det ju inte att vara, men vi kommer ju inte sluta prata med varandra bara för att jag flyttar.

En annan anledning som gör att jag inte är så orolig är nog för att Patrik och jag är vana vid det här med distansförhållande. Sen är det klart att det är skillnad på 17 mil mellan Kil och Örebro och 685 mil mellan Kil och Chicago men ändå. Vi vet hur det är att inte träffas varje dag och jämt oh ständigt och det är viktigt tycker jag, man måste kunna vara fri i ett förhållande.

Så, nu vet jag inte vad jag ska skriva mer, men jag hoppas verkligen att ni inte tvekar mer utan åk. Åk på dit livs äventyr även om du älskar någon, annars kommer det en dag i dit liv då du ångrar dig någe gruvligt för att du inte åkte. Och det är nog värre än att sakna någon i ett år.

Patrik är ju dessutom bäst så jag kommer försöka håla hårt i honom det här året, för jag hoppas verkligen att han ä en av dem som står där på flygplatsen med öppna armar när jag kommer hem igen!!!

Några som jag också kommer sakna någe gruvligt är ju mina två favorit A:n (mamma Anna och lillasyster Alice). Kommer garanterat gråta lika mycket över dem som över Patrik. Och mormor kommer jag sakna och morfar, å hela resten av släkten och alla mina söta vänner. Ja jag kommer typ att sakna alla mer eller mindre. Men jag kommer gå ett hej dundrande år :D

Nu har jag verkligen skrivit sjukt mycket och hälften är säkert bara onödigt ordbajs men jag hoppas i alla fall att jag skrev nåonting vettigt :)

Imorgon drar jag till Stockholm och på KISS konserten, JIPPIEE :D

//Bye A.

Det är sånt här jag kommer sakna under mitt år i USA :) Eller har de vittsippor i USA?? :D

              Såhär snyggt blev det på mitt nattduksbord :)

                 Snygging systern Alice i fredags när vi myste på Pizza Hut :)

                 Henne kommer jag också sakna väldigt mycket under mitt år

                 i USA :)

//Bye A.

Det här veckan har typ sprungit ifrån mig, det har verkligen gått hur fort som helst. Men det är skönt, hoppas att det fortsätter gå så här fort nu så att man kan få prata med familjen i Sedona snart.

Imorn bler det sofistikerad drink fest med några av de bästa. Kommer helt klart bli någonting utöver det vanliga men usch va kul vi kommer ha det och på lördag har jag lovat min kära lilla syster Alice att följa med henne och kolla på Erik Saade när han ska sjunga lite här i Örebro, det är ju värsta melodifestivalyran här i Örebro nu då andra chansen kommer hit på lördag, men biljetter äger inte jag (trots att det vore kul att se) får väl kolla på TVn antar jag.

En underbar låt

Min kära mamma förklarade för mig idag att hon inte kommer klara sig utan mig näör jag drar till USA i sommar, hur mycket hon kommer saknar mig och att hon kommer komma och hälsa på mig så ofta hon bara kan. Det känns otroligt skönt att få höra tycker jag, det visar att det inte bara är jag som kommer sakna henne extremt mycket. (för de som inte vet så är jag otroligt mamma-sjuk) Men vi kommer klara det, det vet jag. Puss på min mamma!

Jag längtar sådär        Sen så får jag väl be om ursäkt till mina "fula" vänner men

jätte mycket till          om Amanda äger såhär fula kort så måste hon verkligen

våren nu, därför        lägga upp de. Och man ska väl dela med sig av roliga saker

köpte jag mig ett        ändå?! :) Men det här lär jag väl få äta upp snart antar jag!

par snygging

solglasögon idag,

gillar de starkt <3

//Bye A.

   Allt går så himla fort, ibland önskar jag bara att tiden kunde stanna till lite. Haha man hinner ju inte riktigt med allt som man skulle vilja hinna med.

Tankarna kring USA ligger alltid där i bakhuvudet och det går inte en enda dag då jag inte tänker på det, och det gör ont att veta att allt det här med USA sårar den människan som jag älskar, mest i hela världen, väldigt mycket. Ändå märker jag hur väl han maskerar sig, sätter på sig det där modiga ansikte som jag så ofta blir avundsjuk på, han visar inte för fem öre att det sårar honom. Ibland slinker det fram ett ord som gör att jag förstår och dessutom så känner jag ju honom otroligt väl så jag ser, jag ser och jag märker mer än vad han tror!! 

Den här människan som jag är så fruktansvärt oemotståndligt kär i, och han gör mig fruktansvärt stark men också är det han som håller mig kvar här i Sverige. Hur ska jag klara mig utan honom och hans kärlek ett helt år. Jag vet att jag inte lämnar honom och att vi kommer hålla ihop till jag kommer hem igen och att han troligen kommer komma och hälsa på mig under tiden men ändå, det kommer ju verkligen att bli jätte jobbigt och tårarna kommer strömma ner för mina kinder i enorm saknad. Bara tanken på att inte kunna prata med honom i telefonen på kvällarna eller se hans underbara leende på helgerna, jag får ont i magen bara av att tänka på det!

Men när just de här tankarna dyker upp i huvudet på mig så brukar jag också tänka att det kommer ju vara honom som jag återvänder hem till, och herregud så bra och mysigt vi kommer ha det sen.

Saknaden efter han närhet, han underbara famn, hans underbart blåa ögon, han fina röst, hans underbara personlighet och helt enkelt hela honom kommer bli det jobbigaste jag har varit med om i hela mitt liv, men någonstans långt inne så tror jag att det här året kommer att stärka mitt förhållande med honom något enormt!!

Så Patrik, jag älskar dig!!

Glöm aldrig det underbara pojke!!!

//Bye A.

Efter en dröm om min kära lilla syster inatt så känner jag verkligen inte för att åka iväg någonstans från henne och speciellt inte i ett helt år.

Drömmen handlade om att hon inte kunde klara sig utan mig (tänker inte gå in på detajer för drömmar verkar ju jätte skumma när man åter berättar de.) men det var verkligen en sån där dröm som känns så verklig när man vaknar och jag kände att jag behövde krama om henne imorse och självklart hade hon redan hunnit iväg till skolan när jag kom upp...

Det var bland annat då jag insåg hur jobbigt det kommer bli att inte kunna krama om sina nära och kära precis när man vill och känner för det...

Det är dessa dagar som man tvekar så mycket om USA som är de jobbigaste tycker jag, helst av allt skulle jag vilja vara helt säker på hela den här USA grejen och för det mesta så är jag de men så är det vissa tankar som bara förstör allt...

I går fyllde jag hela 19 år (börjar bli gammal nu xD ) och jag fick min efterlängtade laptop, som självklart ska med till USA och det ska bloggas så att det glöder i fingrarna   

Dessutom kom min kära Patrik hit också och det var riktigt skönt att få träffa honom igen   

Alice och jag, en solig dag i somras   

//Bye A.