Äntligen är jag inte kvar hos familjen i Bolingbrook, det känns så sjukt lättande och skönt. De var konstiga på sitt sätt och det är ingenting jag kan göra åt det. Nu bor jag i alla fall i Romeoville, ca 10 min från det andra stället med min LCC (som en kontaktperson här i USA) och hon och hennes familj är skit trevliga och nu känns det verkligen som om någon bryr sig.

Håller tummarna nu :D

//Bye A.

 

lisa

2 september 2010 14:35

hej baby! inte forns nu har jag kommit at en dator dar jag kan lasa din blogg! den ar crappy och funkar knappt men din blogg hinner jag lasa och vad ser jag? jo du trivs inte! jag vet hemlangtan ar en bitch! i hate it men pa nagot satt sa far man jobba igenom det. jag vet att du kanske inte vill hora att jag tycker att du ska stanna just nu, men guess what jag ar sjukt stolt over dig for att ge det en till chans! hemlangtan ar som sagt en bitch, jag har skov av det, det kommer och gar det ar det enda jag kan saga. allt ar en chock, kulturen, spraket, manniskorna ja allt. att inte ha sina nara och kara dar tar ibland, jag vet! men det enda man kan gora ar att sova pa saken, se det positiva i det hela och faktiskt vara medveten om att hemlangtan ar en del av det hela! det visar bara hur mycket man alskar dom hemma, och dom kommer finnas kvar! jag hoppas att jag uppmuntrat dig lite och att du ger amerikat en till chans!

love ya babe!

http://lillasysterkanin.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det gått ungefär 1½ år sen som jag snabbt dippade ner mina fötter i USA för att känna på au pair livet, men lika fort som jag kom fram, ungefär lika fort kom jag hem igen.   Jag har aldrig under detta året hemma igen ångrat mig för att jag...

JAG ÄR HEMMA IGEN, för de som missat det. Jag trivdes inte i familjen (av massa olika anledningar). Jag trivdes inte i USA. Jag längtade hem. Och jag har inte ångrat för en sekund att jag åkte hem.   Tjejerna jag träffade på skolan i NY v...

Idag har jag pratat med min mamma, och jag förstår verkligen heller frustration över att hon tycker att jag ger upp för lätt! Men jag ska meddela att jag har inte gett upp, igår hade jag det och förut idag också men nu, nej nu ska det få en chans til...

Många undrar säkert hur jag har det här i Staterna och här kommer sanningen en gång för alla. Jag har det inte bra för fem öre. Redan i måndags när jag anlände till au pair skolan i NY så kände jag att allt var fel och jag ville redan då bara åka hem...

Har ju föresten någonting kul att berätta som hände för ett tag sen. Min kära kusin var i Stockholm och spelade fotboll när en tjej från MIKAs modellargentur kom fram till henne och i princip sa: "Vi måste få fota dig i veckan". Sagt och gjort, vecka...