Idag har jag pratat med min mamma, och jag förstår verkligen heller frustration över att hon tycker att jag ger upp för lätt! Men jag ska meddela att jag har inte gett upp, igår hade jag det och förut idag också men nu, nej nu ska det få en chans till! En sista chans!

Pratade med min Program Director förut också och hon tycker också att jag ska ge det en chans till, så i samtycke med mig själv, min kära mamma och min Program Director har jag beslutat att jag ske ge det här en ärlig sista chans. Tills på fredag, så får jag prova på au pair jobbet också och lite så. Jag hoppas själv att allt kommer att lösa sig även om jag vet att den här veckan kommer att bli jobbig! Men blir den för jobbig så är det ju bara att åka hem nästa veckan, men USA ska i alla fall få försöka att bevisa sig tills på fredag! Kanske till och med tills på lördag!

//Bye A.

 

Jenny

23 augusti 2010 23:32

Woho! Harligt att hora:) du kan alltid ringa om du behover prata ifall alla I Sverige sover;)

 

Mormor

24 augusti 2010 09:22

Jag är glad att du ser det så!Du kommer inte att ångra dej , jag lovar! Du är en tjej med många kvaliteer, varför inte använda dem NU när du har chansen Stor kram Mormor

http://1111

 

C

25 augusti 2010 11:03

Det är så jävla viktigt att du inte känner någon press.. jag blir riktigt ledsen av att läsa det här.. att känna press över att folk ska bli besvikna på dina val är det dummaste man kan göra. Innerst inne vill alla att du ska må bra, även om alla kanske inte alltid vet vad det är som får dig att må bra. Alla val man gör i livet gör man av en anledning. Nästan alltid för att på något vis må bättre. Och det är så man måste se det. Jag gick aldrig till skolan för att jag hatade skolan, i efterhand kan man bli ledsen, men man kan inte känna att man gjorde ett dåligt val, för att man gjorde det för att det var det som man mådde bra av. Det som är tråkigt och det man kan vara ledsen över är snarare att "det blev som det blev". Men jag ångrar inte valen jag gjorde, för hade jag inte gjort dom hade jag mått så mycket sämre. Du har inget att förlora på att åka ifrån staterna om du inte mår bra där.. Det är omöjligt att vara besviken när du från första början var så fruktansvärt modig att ge dig av till något helt okänt och starta ett nytt liv för ett helt år framöver. Det är snarare situationen o familjen man kan vara besviken på. Antingen funkar det eller så funkar det inte, oavsett vad, låt ingen annan styra DINA val. valen kommer inifrån dig, Du bestämmer över ditt eget liv. Man kan ge det 1 chans, 2 å t o m 3 chanser. Men märker man att man går upp o ner å tänker "det här kanske funkar..." å andra dagen "jag klarar inte av det här".. då funkar det inte. då måste man sätta sig ner och reflektera över om man verkligen mår bra av det. Det finns få anledningar att vara olycklig när man har så mycket valmöjligheter i världen... man har ett val o det är bland det viktigaste man har.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det gått ungefär 1½ år sen som jag snabbt dippade ner mina fötter i USA för att känna på au pair livet, men lika fort som jag kom fram, ungefär lika fort kom jag hem igen.   Jag har aldrig under detta året hemma igen ångrat mig för att jag...

JAG ÄR HEMMA IGEN, för de som missat det. Jag trivdes inte i familjen (av massa olika anledningar). Jag trivdes inte i USA. Jag längtade hem. Och jag har inte ångrat för en sekund att jag åkte hem.   Tjejerna jag träffade på skolan i NY v...

Äntligen är jag inte kvar hos familjen i Bolingbrook, det känns så sjukt lättande och skönt. De var konstiga på sitt sätt och det är ingenting jag kan göra åt det. Nu bor jag i alla fall i Romeoville, ca 10 min från det andra stället med min LCC (som...

Många undrar säkert hur jag har det här i Staterna och här kommer sanningen en gång för alla. Jag har det inte bra för fem öre. Redan i måndags när jag anlände till au pair skolan i NY så kände jag att allt var fel och jag ville redan då bara åka hem...

Har ju föresten någonting kul att berätta som hände för ett tag sen. Min kära kusin var i Stockholm och spelade fotboll när en tjej från MIKAs modellargentur kom fram till henne och i princip sa: "Vi måste få fota dig i veckan". Sagt och gjort, vecka...