Många undrar säkert hur jag har det här i Staterna och här kommer sanningen en gång för alla. Jag har det inte bra för fem öre. Redan i måndags när jag anlände till au pair skolan i NY så kände jag att allt var fel och jag ville redan då bara åka hem! Hela vecka bestod i skolarbete men hela tiden, långt inne så kände jag att det inte var rätt, jag försökte att se glad ut och inte visa det för någon men allt föll i hop när jag kom fram till familjen i fredags. De svensk tjejerna på skolan hjälpte till att få dagarna att gå lite men nu är jag helt själv. Hemlängtan är så stark att det bokstavlig talat gör väldigt väldigt ont!

Familjen jag har kommit till är inte alls som de har beskrivit sig på mail och över Skype. De är extremt tystlåtna och pratar inte med mig alls om det inte är väldigt nödvändigt. Jag har verkligen föärsök att få dem att förstå att jag har hemlängtan och att jag behöver hitta på någonting så att jag slipper tänka så mycket, men de verkar inte förstå. De låter barnen sitta framför TVn hela dagarna och äta massa snacks och själva sitter de mest framför datorn och gör ingenting.

Jag klarar verkligen inte av USA längre, jag trodde verkligen att jag skulle klara av allt med hemlängtan, kulturchock och allt annat men det går inte! Jag mår inge bra alls och hela situationen för mig svag!

Jag vet att jag kommer göra väldigt många därhemma extremt besvikna om jag åker hem nu, jag kommer nog säkkert att göra mig själv besviken också men jag kan inte stanna kvar här. Jag kan inte ge allt en chans, jag har ingen energi kvar alls att göra det.

Så pga. allt det här har jag bestämt mig för att återvända till Sverige så snart som möjligt! Jag hoppas verkligen att ni kan stötta mig i detta beslut och sluta tala om för mig vilket stort misstag jag begår!

//Bye A.

 

Frida

23 augusti 2010 03:03

Det är synd att du inte trivs men om du känner att du måste hem till Sverige så tycker jag att du ska det, du msåte lyssna på dig själv och din kropp. Eftersom du vill åka hem såfort som möjligt så tipsar jag dig att prata med din LCC omgående!! Deras svar brukar vara att vänta 2 veckor och se vad som händer. Så som sagt, OMGÅENDE!! Annars kan det ta tid. Har familjen haft au pair förut? Det brukar va bättre för att dom då vet hur dom ska hantera sig och hjälpa dig att komma in i samhället. Hoppas allt löser sig för dig.

http://daggny.blogg.se

 

Sofie

23 augusti 2010 04:12

Hej Amanda!
Usch, jag blir sa ledsen att hora hur det kunde bli:( jag forstar din situation och det e klart du ska gora som ditt hjarta sager, men jag kommer sakna dig, trots att vi ar i olika delar av staterna. Du ska veta att jag stottar dig oavsett ditt beslut blir, det viktiga ar att du gor som ditt hjarta sager. Kommer aldrig glomma de 5 dagar gemensamt pa skolan.

Puss och godnatt.

 

Jenny

23 augusti 2010 05:01

jätte tråkigt att höra att du fått sådan hemlängan. Men självklart ska du åka hem om du känner som du gör! tänk på allt roligt du kan göra i sverige istället :D Du kommer att få ett toppen år där! Sen hoppas jag att du kommer över och hälsar på oss alla tokar som är kvar! Annars så får vi fixa en liten träff när vi kommer tillbaka till Sverige! Men som sagt, gör som du känner½! så blir allt bra ska du se! Får hålla mig uppdaterad om det händer något i Sverige ;)

http://jennynorrby.blogg.se

 

Lollo

23 augusti 2010 13:10

Hej!
Jag kom också till USA i måndags och fick en grym längtan efter familjen i lördags och igår. Vet hur det känns, det gör ont precis överallt och man bara gråter.
Hoppas allt blir bra när du får komma hem!
Jag tänker stanna och försöka iaf!
Kram

http://sundaay.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det gått ungefär 1½ år sen som jag snabbt dippade ner mina fötter i USA för att känna på au pair livet, men lika fort som jag kom fram, ungefär lika fort kom jag hem igen.   Jag har aldrig under detta året hemma igen ångrat mig för att jag...

JAG ÄR HEMMA IGEN, för de som missat det. Jag trivdes inte i familjen (av massa olika anledningar). Jag trivdes inte i USA. Jag längtade hem. Och jag har inte ångrat för en sekund att jag åkte hem.   Tjejerna jag träffade på skolan i NY v...

Äntligen är jag inte kvar hos familjen i Bolingbrook, det känns så sjukt lättande och skönt. De var konstiga på sitt sätt och det är ingenting jag kan göra åt det. Nu bor jag i alla fall i Romeoville, ca 10 min från det andra stället med min LCC (som...

Idag har jag pratat med min mamma, och jag förstår verkligen heller frustration över att hon tycker att jag ger upp för lätt! Men jag ska meddela att jag har inte gett upp, igår hade jag det och förut idag också men nu, nej nu ska det få en chans til...

Har ju föresten någonting kul att berätta som hände för ett tag sen. Min kära kusin var i Stockholm och spelade fotboll när en tjej från MIKAs modellargentur kom fram till henne och i princip sa: "Vi måste få fota dig i veckan". Sagt och gjort, vecka...