Som jag skrev igår så ringde ju aldrig familjen ifrån Sedona varken i torsdags eller i fredags så jag mailade på lördag morgonen och sa att det gick bra att de ringde under lördagen också, men jag hade inge större förhoppningar eftersom de inte ringt tidigare. Men när jag kom till Robin och Linnea så la jag i alla fall min mobil i deras köksfönster (typ enda stället där jag har teckning) och tro det eller ej men runt 7 så ringde telefonen, på displayen visades ett väldigt lång okänt nummer och jag skrek, vart finns det teckning? Tog mig ut på yttertrappen och svarade, och i andra änden finns mamman i familjen från Sedona. Vi pratade i nästan exakt 40 minuter och hennes familj och barn och så klart om mig och när jag la på så blev jag super nervös. Antagligen eftersom jag inte hade hunnit bli det innan hon ringde så allt kom efter samtalet, men jag var också mycket glad och positiv. Och fortfarande idag så känns det kanon bra och nu längtar jag bara tills i veckan när hennes man skulle ringa så att jag fick prata med honom också :)

Och som sagt, gårdagen spenderades hemma hos Robin och Linnea med en hel del bra vänner, först taggades det melodifestvalen för hela slanten och precis som jag tippade igår så kom Anna Bergendahl högt upp (högst upp, närmare bestämt) vilket var kul. Efter det spelade vi Med Vilda Gester, som av någon anledning slutar ganska hetsigt varje gång vi kör det. Men oj så kul det är :)

Sent på natten hamnade jag och Linnea i alla fall framför TVn och kollade på lite Bang Bang Orangutang (som visade sig vara sjukt dålig) och Godzilla, med sällskap av Patrik och Robin. Det vart helt enkelt en ganska lyckad kväll :D

Idag fyller min gulliplutt 21 år och jag har firat honom mest hela dagen.

GRATTIS IGEN ÄLSKLING, DU ÄR BÄST :)

//Bye A.

 

din

16 mars 2010 16:36

tack så mykke älskling:)

 

malin - blivande au pair

18 mars 2010 17:37

hur går det med familjen? (:

http://wakoo.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det gått ungefär 1½ år sen som jag snabbt dippade ner mina fötter i USA för att känna på au pair livet, men lika fort som jag kom fram, ungefär lika fort kom jag hem igen.   Jag har aldrig under detta året hemma igen ångrat mig för att jag...

JAG ÄR HEMMA IGEN, för de som missat det. Jag trivdes inte i familjen (av massa olika anledningar). Jag trivdes inte i USA. Jag längtade hem. Och jag har inte ångrat för en sekund att jag åkte hem.   Tjejerna jag träffade på skolan i NY v...

Äntligen är jag inte kvar hos familjen i Bolingbrook, det känns så sjukt lättande och skönt. De var konstiga på sitt sätt och det är ingenting jag kan göra åt det. Nu bor jag i alla fall i Romeoville, ca 10 min från det andra stället med min LCC (som...

Idag har jag pratat med min mamma, och jag förstår verkligen heller frustration över att hon tycker att jag ger upp för lätt! Men jag ska meddela att jag har inte gett upp, igår hade jag det och förut idag också men nu, nej nu ska det få en chans til...

Många undrar säkert hur jag har det här i Staterna och här kommer sanningen en gång för alla. Jag har det inte bra för fem öre. Redan i måndags när jag anlände till au pair skolan i NY så kände jag att allt var fel och jag ville redan då bara åka hem...